Roswell artikel del 3
Hotelser
Hotelserna var många från militären och Washington. I en intervju så sade även
Sheriffens (George Wilcox) dotter-dotter Barbara Dagger, ha hört sin mormor och Georges
fru Inez Wilcox ha berättat; ô-Militärpolisen kom till sheriffkontoret och sade åt George
- att om han någonsin talade med någon om incidenten så skulle, inte bara han, utan hela
hans familj mördas!ô Och en ligt Inez Wilcox så var även Sheriffen ute vid nedslagsplatsen
och såg kropparna. Barbara Dagger återskapar Inez ord så här; ô Det var ett stort bränt
område och George såg vrakdelar överallt. Det här var på kvällssidan. Dom såg 4 humanoider.
deras huvuden var stora. Dom hade någon sorts silkesoverall. En av humanoiderna levde
fortfarande(!)...ô
Även Frank Joyce på radiostationen KGFL blir hotad när en tjänsteman
på Pentagon ringer upp och hotar att ôhemska saker skall hända med honomô om han sänder
historien med Mac Brazel. Frank gömde dock undan ett ex av militärens pressmeddelande
så att ingen skulle i efterhand kunna anklaga honom för att hittat på alltihopa. Militärpolis
åker runt på radiostationer, nyhetsredaktioner och konfiskerar varenda exemplar av det
första ôtefatô-pressmeddelandet, även trådinspelningen av intervjun med Mac Brazel tas
omhand. Även 8 delar konfiskerades från Brazels son William-junior, som oturligt nog
skröt för sina kompisar på puben om sitt fynd och som länge regelbundet ridit över nedslagsområdet.
Han beskriver sina fynd så här; ô-Nånting liknande balsa-trä, fast omöjligt att bryta eller
märka. Nånting liknande en kraftig fiskelina, fast utan fibrer. Nånting liknande folie-papper
som när jag knycklade ihop det rätade ut sig av sig själv igen! Det vore ett perfekt
material till tyg då man aldrig behöver stryka...ô Och så där fortsätter hans vittnesmål.
En
andra nedslagsplats
För att besiktiga ursprunget av vrakdelarna
kallade Washington in meteorprofessor Dr Lincon La Paz från New Mexico Institute. Det
var La Paz jobb att räkna ut farkostens fart och riktning då det kraschade. Att traktens
bönder även rapporterat ett konstigt beteende från sina kreatur tiden runt kraschen,
gjorde uppenbarligen det hela ännu mer intressant för La Paz.
Då han flög över området
så konstaterade han att farkosten nuddat marken ännu en gång och kristiallisrat sanden
på plats till ett glasliknande material och från planet såg La Paz, enligt en intervju
med honom, en del ômetallô skrot på marken även här. Enligt samma intervju säger La Paz
att han är fortfarande övertygad att ô...den här saken hade hamnat i trubbel, hade gått
ner för att reparera och sen exploderat i luften...ô
Då arméns mannar utökade sina
spaningar till ett större område så fann man, ett fåtal kilometer från den första upptäcktsplatsen
resten av vraket och ett antal humanoida kroppar. Brigad General Arthur Exon kommenterade
det hela så här;
ô-Det var troligen från samma olycka, men det var DEFINITIVT två
distinkta olycksplatser...där dom påstår att dom hittade kropparna...uppenbarligen så
var dom alla funna utanför farkosten i ganska god kondition. Med andra ord, dom var
inte mutilerade speciellt mycket.ô
En av dom allra första att hitta kropparna
var Grady L. æBraneyÆ Barnett, civilingenjör vid US Soil Conservation Service och vid
tillfället ute på militärt uppdrag. Han berättade för vänner att i juli 1947 hade han snubblat
på en tefats-liknande farkost. Medans han inspekterade farkosten så anlände en mindre
grupp människor som var en del av en arkeologisk efterforskningsgrupp från The University
Of Pennsylvania. Roswell-efterforsakren William Moore klarlade 1969 att universitetet
hade en forskningsgrupp i området just vid denna tidpunkt. Så här berättar Barnett vid
en intervju;
ô-Jag uppmärksammade att dom stod och tittade på några döda kroppar på
marken. Jag tror att det var fler kroppar i farkosten, som var ett metall-liknande...tefat.
Det var inte alls speciellt stort. Det tycktes vara tillverkat av metall som liknade
smutsigt rostfritt stål. Farkosten hade blivit uppfläkt av en explosion. Jag försökte
komma i närheten för att se hur kropparna såg ut. Dom var alla döda så långt jag kunde se
och kropparna var både utanför och innuti farkosten. Dom utanför hade blivit utslängda
av explosio nen. Dom såg människoliknande ut, men var inte människor. Deras huvuden var
runda, ögonen var små (!) och dom hade inget hår. Deras kläder verkade vara i ett stycke
och grå till färgen. Man kunde inte se några blixtlås, spännen eller knappar. Dom verkade
alla vara av manligt kön och det var ett flertal av dom. Jag var så nära att jag kunde
ta på dem men gjorde det inte - jag blev borteskorterad innan jag hann...ô